Regeringen har beslutat skära ned i statsunderstöden till social- och hälsovårdsorganisationerna med 140 miljoner euro, vilket är ungefär en tredjedel av statsunderstödet till dessa organisationer. De planerade ytterligare nedskärningarna försvagar särskilt det förebyggande och tidiga stödet. Det handlar om verksamhet som hjälper människor i god tid innan ett behov av tyngre tjänster uppstår.

Nedskärningarna i organisationernas finansiering sammanfaller med omfattande anpassningsåtgärder inom välfärdsområdena. Konsekvenserna drabbar samma klienter dubbelt. Samtidiga besparingar både i fråga om organisationerna och inom välfärdsområdena leder till bristande service, särskilt för personer i en utsatt ställning, och ökar behovet av mer krävande tjänster. Så omfattande och likartade nedskärningar försvagar hela systemets förmåga att svara mot människors behov och ökar kostnaderna på lång sikt. Detta är kortsiktigt och stöder inte regeringens mål att utveckla servicesystemet.

Välfärdsområdena har ingen funktionell ersättare för social- och hälsovårdsorganisationerna. Välfärdsområdenas egna organisationsunderstöd är viktiga, men de kan inte ersätta nedskärningarna i statsunderstöden. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som befinner sig i en utsatt ställning och ökar, om de genomförs, välfärdsområdenas kostnader – de minskar dem inte. Organisationernas verksamhet minskar särskilt i de områden där behovet är störst.

Enligt välfärdsområdesdirektörernas uppfattning är det motiverat att på nytt bedöma konsekvenserna av de ytterligare nedskärningarna och trygga organisationernas verksamhetsförutsättningar. Detta stärker människors förmåga att klara sig i vardagen, förebygger marginalisering och stöder bärkraften i hela social- och hälsovårdssystemet.

Social- och hälsovårdsorganisationerna är en betydande del av det finländska välfärdssystemet.

Organisationerna har specialkompetens bland annat inom tidig interaktion, föräldraskap, separationer, missbruksproblem och psykisk ohälsa, våld i nära relationer, funktionsnedsättning, sjukdomar, bostadslöshet och marginalisering.

I vardagen erbjuder organisationerna stöd med låg tröskel, frivilligverksamhet, kamratstöd, gruppverksamhet samt anonyma hjälpkanaler (chattar, kristelefoner), som används hundratusentals gånger varje år. Detta viktiga stöd stärker vardagshanteringen, förebygger att problem fördjupas och kompletterar de tjänster som ligger på välfärdsområdenas ansvar.

Organisationerna är också en del av servicehelheter: bland annat vid familje- och kriscenter, och de fungerar som samarbetspartner för yrkespersoner samt bidrar med gemenskap och erfarenhetsbaserad kunskap. Samarbetet mellan välfärdsområdena och organisationer är en central del av förebyggande och verkningsfullt arbete.

Nätverket för välfärdsområdesdirektörer H23, Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab