Ställningstagande av välfärdsområdesdirektörerna: Ekonomin rättas till genom att förnya tjänster – inte genom att rita om kartor
Välfärdsområdenas ekonomi förbättras och målen med skuldbromsen uppnås endast genom att tjänster förnyas, verkningsfullheten stärks, verksamheten effektiviseras, finansieringsmodellen utvecklas och investeringar görs klokt – inte genom att rita om områdenas gränser.
En reform av strukturerna skulle medföra ytterligare kostnader på samma sätt som i början av välfärdsområdesreformen. Till exempel har kostnaderna för att slå samman Södra Savolax och Norra Savolax välfärdsområden uppskattats till 95–130 miljoner euro. Dessutom är besparingspotentialen i den ledningsstruktur som hänför sig till sammanslagningen marginell. Till exempel utgör de totala lönekostnaderna för den operativa ledningen inom Norra samarbetsområdet mindre än 1 procent av personalkostnaderna och cirka 0,5 procent av verksamhetskostnaderna. Även om antalet personer i den operativa ledningen i området halverades skulle besparingen uppgå till cirka 0,2 procent av de totala kostnaderna. Notan för sammanslagningar kan i sin tur uppgå till 1–2 miljarder euro i hela Finland.
Prislappen för att slå samman områden uppstår bland annat av berednings- och genomförandearbetet i reformfasen, samordningen av datasystem, avtal och ledningsstrukturer samt harmonisering av löner. Dessutom skulle redan hotet om en sammanslagning stoppa utvecklingsarbetet, förnyelsen av servicenät och sparåtgärderna i många områden, vilket skulle leda till betydande kostnader.
Enligt rapporten om halvtidsutvärderingen av välfärdsområdena beror områdenas ekonomiska problem inte heller på områdesstrukturen:
”Grunderna för hur nivån på finansieringen bestäms har inte i inledningsfasen motsvarat den faktiska utvecklingen av servicebehovet och kostnaderna. Inte heller justeringen i efterhand höjer finansieringsnivån permanent efter en plötslig kostnadschock, och den täcker inte underskottet i finansieringsbasen i inledningsskedet.”
Produktiviteten kan ökas inom de nuvarande områdena och genom samarbete mellan dem. Servicemålen bör fastställas nationellt. Skyldigheten att tillhandahålla tjänster och nivån på finansieringen bör vara i balans i förhållande till varandra.
Nu är det inte läge att stoppa utvecklingen, utan snarare att öka produktiviteten. Nu är det inte rätt tid att rita om välfärdsområdeskartan.
Raija Kontio, välfärdsområdesdirektör, Mellersta-Nylands välfärdsområde
Jari Jokela, välfärdsområdesdirektör, Lapplands välfärdsområde
Mikko Komulainen, välfärdsområdesdirektör, Mellersta Österbottens välfärdsområde
Kirsi Leivonen, välfärdsområdesdirektör, Norra Karelens välfärdsområde
Ilkka Luoma, välfärdsområdesdirektör, Norra Österbottens välfärdsområde
Max Lönnqvist, välfärdsområdesdirektör, Östra-Nylands välfärdsområde
Marina Kinnunen, välfärdsområdesdirektör, Österbottens välfärdsområde
Piia Kurikkala,välfärdsområdesdirektör, Mellersta-Finlands välfärdsområde
Sami Mäenpää, välfärdsområdesdirektör, Kajanalands välfärdsområde
Olli Naukkarinen, välfärdsområdesdirektör, Egentliga Tavastlands välfärdsområde
Tero Mäkiranta, välfärdsområdesdirektör, Satakunta välfärdsområde
Tero Järvinen, välfärdsområdesdirektör, Södra Österbottens välfärdsområde
Petri Virolainen, välfärdsområdesdirektör, Päijänne Tavastlands välfärdsområde
Sally Leskinen, välfärdsområdesdirektör, Södra Karelens välfärdsområde
Harri Hagman, välfärdsområdesdirektör, Kymmenedalens välfärdsområde
Marko Korhonen, välfärdsområdesdirektör, Norra Savolax välfärdsområde
Santeri Seppälä, välfärdsområdesdirektör, Södra Savolax välfärdsområde