Hälsotjänster ➔ Förlossningar ➔

Förlossning

Innehåll


 

Att komma för att föda

När du kommer till sjukhuset kan du komma in via huvudingången mellan kl. 7-20 och övriga tider via samjourens ingång. Rutten från samjouren till förlossningsavdelningen är markerad.  Som föderska behöver du inte anmäla dig i samjouren utan kan komma direkt till förlossningsavdelningen. Vid behov kan du till exempel låna en rullstol från samjouren.

Om du kommer via samjouren hittar du förlossningsavdelningen genom att följa den blå linjen, dvs. genom att gå till ändan av korridoren och två trappor upp. Om du kommer via huvudingången kommer du till förlossningsavdelningen genom att gå upp för de första trapporna.


När är det dags att åka till sjukhuset?

Före det egentliga öppningsskedet kan livmodern dras samman i 1-2 dygn och livmoderhalsen mogna utan att livmodermunnen ännu öppnar sig. Det här skedet kallas latensfasen. Det är dags att åka till sjukhuset när du har regelbundna och smärtsamma värkar med under 10 minuters mellanrum. Om du är väsentligen frisk och graviditeten har varit normal kan du vara hemma så länge du känner att du klarar dig med värkarna och känner dig trygg. Du kan försöka lindra smärtan genom att röra på dig, genom massage, en varm dusch, en värmepåse eller genom att bada bastu.

Om du har smärtsamma, regelbundna värkar i förtid (före graviditetsvecka 34), bör du genast åka till sjukhuset.

Om du misstänker att fostervattnet har gått, kontakta rådgivningen eller avdelningen. Det kan komma mycket fostervatten på en gång eller så kan vattnet sippra ut så småningom. Efter att fostervattnet gått kan du åka till sjukhuset med egen bil om barnets huvud eller bakdel är fixerad och trycker mot bäckenet. Efter att fostervattnet gått är du på avdelningen för observation ända till förlossningen.

Ibland framskrider förlossningen mycket snabbt och babyns huvud börjar trycka på mammans ändtarm. Detta orsakar stark tryckkänsla i ändtarmen och ett starkt behov av att krysta. I en sådan situation ska man komma till sjukhuset med ambulans.

Om du gått på kontroller på mödrapolikliniken på grund av en s.k. riskgraviditet (t.ex. om du har typ 1-diabetes eller blodtryckssjukdom som primärsjukdom, om fostrets tillväxt har blivit långsammare eller om du är gravid med tvillingar osv.) är det en orsak till att åka till sjukhuset redan i början av förlossningen.

Man kan på förhand ha kommit överens om ett kejsarsnitt, men det kan hända att förlossningen kommer i gång av sig själv genom att fostervattnet går eller genom värkar. Då ska man åka till sjukhuset, för operationen kan vid behov göras akut.


Andra orsaker att åka till sjukhuset

Det är normalt att ha lite blodblandad, slemmig blödning och den är vanligtvis ett tecken på att förlossningen börjar. Det är inte en orsak till att åka till sjukhuset om graviditeten är fullgången. En tydlig blödning är alltid en orsak att åka till sjukhuset. Vid stark och plötslig smärta i livmodern är det motiverat att helst med ambulans åka till sjukhuset.

Normalt rör en babyn på sig minst tio gånger i timmen. Om babyns rörelser har minskat klart, om de dämpats eller om du inte alls känner dem, bör läget kontrolleras. Du kan räkna babyn rörelser genom att i lugn och ro ligga på sidan i 30 - 60 minuter.

Symptom på havandeskapsförgiftning är huvudvärk, smärta i övre delen av buken, kraftig svullnad, högt blodtryck, en obekväm känsla, synrubbningar samt protein i urinen. Ibland kan det hända att man bara har något av dessa symptom. Om du har symptom bör du åka till sjukhuset.

Normalt varar en graviditet 37-42 veckor. Först efter det anses graviditeten vara överburen. Rådgivningens hälsovårdare reserverar tid för kontrollbesök på förlossningsavdelningen när graviditeten varat i tio dagar efter det beräknade förlossningsdatumet. Om både mamman och barnet mår bra innebär kontrollbesöket inte automatiskt att man sätter igång förlossningen. Man strävar efter att sätta igång förlossningar endast av medicinska skäl.


Vad ska man ta med sig till sjukhuset?

  • rådgivningskortet
  • de mediciner du använder regelbundet, t.ex. astmamediciner och insulin
  • personliga hygienartiklar
  • amnings-bh och amningskupor
  • tidsfördriv: något att läsa, ett handarbete
  • en liten matsäck och inneskor för den andra föräldern
  • en kamera


Bindor, patientkläder och tofflor får du från avdelningen. Du kan också använda egna kläder och tofflor på avdelningen. Babyns kläder och bilstol kan hämtas senare.

Det är tillåtet att använda mobiltelefon på förlossningsavdelningen, men man bör begränsa användningen av den. Föräldrarna bör koncentrera sig på att vila, på amning, på att lära sig sköta babyn samt på att bekanta sig med nykomlingen.


Förlossningsmottagningen

På förlossningsmottagningen går vi igenom hur du mått under graviditeten, eventuella primärsjukdomar och medicineringar. Vi frågar när sammandragningarna har börjat och hur ofta och hur regelbundet de kommer. Om fostervattnet gått när du kommer till sjukhuset tar man i beaktande tidpunkten då fostervattnet gått, hur mycket fostervatten som kommit och vilken färg fostervattnet haft. Om det är oklart om fostervattnet gått, kan vi kontrollera det med ett separat prov.

Vi lyssnar på barnets hjärtljud i 20 - 30 minuter med ett elektrokardiogram. En barnmorska gör också en inre och yttre undersökning. Genom en inre undersökning får man reda på hur mycket livmodermunnen öppnat sig och hur babyn placerat sig i bäckenet. Genom en yttre undersökning uppskattas barnets storlek och ställning.

På basis av undersökningarna och samtalet bedömer barnmorskan om föderskan ska till förlossningssalen eller till avdelningen. Om förlossningen inte ännu kommit ordentligt i gång och barnet mår bra är det ännu möjligt att åka hem och vänta där på att förlossningen börjar. För besöket på förlossningsmottagningen tar vi ut en poliklinikavgift.

Partnern och en stödperson kan vara med på förlossningen. I förlossningssalen kan stödpersonen ha på sig sina egna kläder och hen kan äta i sjukhusets matsal eller cafeteria eller ta med egen matsäck. Matsalen är öppen vardagar, men cafeterian är öppen också under veckosluten.

Förlossningens skeden

Öppningsskedet

Rytmiska värkar i öppningsskedet gör att livmodermunnen öppnar sig och hjälper den ledande fosterdelen, dvs. den del av fostrets kropp som är närmast livmodermunnen när förlossningen börjar, att komma nedåt i förlossningskanalen. Öppningsskedets längd varierar stort till exempel beroende på om föderskan fött tidigare. I öppningsskedet följer man genom inre undersökningar med hur förlossningen framskrider. En KTG-apparat används för att följa med värkar och för att kontrollera att babyn mår bra. Uppföljningen kan göras som yttre undersökning eller genom att fästa en uppföljningselektrod på babyns huvud.

Till förlossningen hör en smärta som är naturlig och positiv. Smärtan beror på att livmoderns släta muskel drar sig samman, att bäckenets muskler och de yttre könsorganen blir uttänjda och på att fostrets huvud sjunker ner i bäckenet. I början av öppningsskedet är smärtan vanligtvis lindrig och blir starkare mot slutet av öppningsskedet. Kroppen anpassar sig till att tåla också stark smärta under förlossningen.

Varje föderska upplever smärta individuellt och därför är det omöjligt att mäta den. Den egna beskrivningen av smärtan är den viktigaste bedömningsmetoden. Barnmorskan hjälper dig vid behov med att hitta ett lämpligt sätt att slappna av och lämplig smärtlindring.

Massage och beröring har en smärtlindrande effekt. Det kan kännas bra om partnern, stödpersonen eller en barnmorska masserar ryggen när du har ont i den eller håller i handen när smärtan kommer.

Värmedynor kan användas speciellt för att lindra smärta i nedre delen av magen och i nedre ryggen. Det kan också hjälpa att röra på sig och att byta ställning under öppningsskedet. Som hjälpmedel kan du använda till exempel en sittsäck, en boll eller en hängande lina.

En varm dusch eller ett bad lindrar effektivt smärtan i öppningsskedet. Det varma vattnet är avslappnande och lugnande. I vattnet är det också lättare att hitta en behaglig ställning eftersom vattnet bär vikten bra. Barnmorskorna vid vårt sjukhus har utbildats i vattenförlossning och vi har därför också beredskap att erbjuda mammor möjlighet att föda i vatten ifall mamman är frisk och uppfyller vissa kriterier.

I början av förlossningen kan smärtan lindras med mediciner som tas genom munnen eller som injiceras i en muskel. Också akupunktur och en TENS-apparat (lågfrekvent elektrisk stimulering) kan användas som smärtlindring.

I förlossningssalen kan smärta lindras med lustgas i alla förlossningsskeden. Lustgas andas via en mask via vilken den också försvinner.

En förlossningsläkare kan ge en paracervikalbedövning dvs. livmoderhalsbedövning (PCB-bedövning) vid livmoderhalsen i samband med en inre undersökning. Bedövningen är snabbverkande, verkar i cirka 1-2 timmar och kan vid behov ges på nytt.

Med en epidural- eller spinalbedövning som en anestesiläkare kan ge, kan man ofta effektivt lindra förlossningssmärtan. En spinalbedövning verkar i 1-2 timmar och lämpar sig därför väl för omföderskor. Vid epiduralbedövning kan man genom en kateter i ryggen ge medicin så länge som det är nödvändigt. Före bedövningen ger man svag saltlösning i ett blodkärl. Man kan ta hål på fosterhinnorna antingen innan man ger bedövningen eller efter det. Efter att man tagit hål på hinnorna fäster man en elektrod på babyns huvud, så att man kan registrera hjärtljuden direkt från babyn. Efter att bedövning getts följer man inledningsvis med blodtrycket och pulsen. Efter observationen hindrar bedövningen inte föderskan från att röra på sig.

Pudendalbedövning används för smärtlindring i krystningsskedet. En förlossningsläkare ger den i bäckenbottnen i samband med en inre undersökning.

Moderna medicinska instrument och apparater tryggar ditt och ditt barns välmående under förlossningen.


Krystningsskedet

Mellan öppnings- och krystningsskedet kan det komma ett övergångsskede då livmodern är helt öppen, men då föderskan ännu inte har ett behov av att krysta. Om babyns hjärtljud är bra, kan man i lugn och ro vänta på att mamman känner ett behov av att krysta.

I krystningsskedet är, förutom den vårdande barnmorskan, också en biträdande barnmorska på plats, ibland också en förlossnings- och barnläkare. Partnern/stödpersonen har en viktig roll i krystningsskedet i fråga om att stöda föderskan.

Krystningen sker alltid under sammandragningarna, så att mammans och livmodermuskelns samarbete hjälper babyn att födas. Det finns flera krystningsställningar och man kan byta ställning flera gånger under krystningsskedet. De vanligaste krystningsställningarna är ett halvsittande läge, sidoläge och knästående läge. Man kan också sitta på en pall och föda. Man klipper i mellangården endast om det är nödvändigt, och i så fall bedövas den först.

Krystningsskedet slutar med att babyn föds. Man tar två blodprov från navelsträngen; ett sköldkörtel- och ett syremättnadsprov. På sjukhuset används sen avnavling. Om partnern eller stödpersonen vill kan hen klippa av navelsträngen. Barnet torkas och läggs sedan på mammans bröst för att få hudkontakt.

Ibland blir bäbisar "skrämda" av förlossningen och behöver stöd till exempel för sin andning. Om babyns tillstånd kräver det, kan den biträdande barnmorskan eller en barnläkare föra babyn för noggrann observation.


Efterbördsskedet

Efter att babyn fötts börjar efterbördsskedet då moderkakan och fosterhinnorna kommer ut ur livmodern. Det här sker vanligtvis 10-30 minuter efter att barnet fötts. Efter efterbördsskedet sys eventuella bristningar eller ett eventuellt operationssår i mellangården med stygn som smälter av sig själv.

Efter att såren och bristningarna sytts och babyn ammats för första gången, vägs och vid behov badas babyn, och babyn får en K-vitamininjektion. Det rekommenderas att man fortsätter att hålla babyn i hudkontakt också under samvården.

Efter förlossningen bjuds föräldrarna på födelsedagskaffe.


Oregelbundna förlossningar

Ibland kan man hjälpa barnet att födas med hjälp av en sugklocka. Det är alltid en förlossningsläkare som fattar beslutet om att använda sugklocka. Orsaker till att sugklocka används kan vara till exempel att barnets hjärtljud försvagats, att mamman blivit trött eller att mamman har för svaga värkar.

Ett barn kan födas vaginalt med baken först (sätesförlossning). I en sådan situation sköter barnmorskan öppningsskedet normalt. I krystningsskedet är en förlossningsläkare med och hjälper ut barnet.

Vid en tvillingförlossning sköts öppningsskedet av en barnmorska. I krystningsskedet är, förutom barnmorskan som sköter förlossningen, en eller flera förlossningsläkare, en barnläkare samt en biträdande barnmorska per barn med.

Ett kejsarsnitt kan vara planerat, brådskande eller ett katastrofsnitt. När ett kejsarsnitt är planerat intervjuas mamman på mödrapolikliniken inför operationen. Barnmorskan går igenom operationsdagen med mamman. Mamman kommer till sjukhuset på operationsdagens morgon enligt överenskommelse. Operationen utförs vanligen under ryggbedövning så att mamman är vaken. Partnern eller en stödperson kan vara med vid operationen. Mamman får se barnet genast efter födseln. Om babyns och mammans tillstånd är tillräckligt bra, kan babyn ges till mamman för hudkontakt redan i operationssalen. Efter operationen observeras mammans tillstånd i uppvakningen i några timmar och partnern får sköta babyn och hålla hen i hudkontakt på avdelningen. Vanligtvis besöker babyn mamman i uppvakningen för att ammas för första gången.

Man kan bli tvungen att göra ett brådskande kejsarsnitt mitt i förlossningen. En orsak kan vara att förlossningen inte framskrider eller att barnet riskerar få syrebrist. Också vid ett brådskande kejsarsnitt ger man en ryggbedövning, och partnern eller en stödperson kan vara med. Under jourtid kommer mamman direkt från operationssalen till förlossningsavdelningen och hennes tillstånd observeras i en förlossningssal.

I en plötslig situation vid vilken mammans eller babyns tillstånd hotas är man tvungen att utföra ett katastrofsnitt. Då måste man få barnet att födas omedelbart. Mamman sövs, och partnern eller stödpersonen kan inte komma med in i operationssalen. Vid ett katastrofsnitt ber man alltid en barnläkare vara med vid förlossningen för att kontrollera hur babyn mår.

Babyn kan behöva mer intensiv observation efter födseln. Då tar man hand om barnet på de nyföddas intensivvårdsavdelning som finns i samma A-flygel som förlossningsavdelningen, men på våning 0. Man kommer dit med hiss direkt från förlossningsavdelningen. Föräldrarna kan besöka intensivvårdsavdelningen för att sköta om babyn, och om mammans tillstånd är tillräckligt bra kan familjen vara i ett familjerum på barnavdelningen.


Samvård


På förlossningsavdelningen gör barnmorskorna och barnskötarna yrkesövergripande samarbete med förlossnings- och barnläkarna.

På förlossningsavdelningen är babyn hos sin mamma/sina föräldrar dygnet runt. För att stöda familje-barnrelationen skiljs inte babyn och föräldrarna åt. Samvård stöder tidig växelverkan och hjälper föräldrarna att lära sig förstå barnets behov och att tillgodose dem. Familjerna får stöd och handledning i fråga om babyns vård och amning. På förlossningsavdelningen uppmuntrar vi till full amning. När babyn är hela tiden hos mamman är det möjligt att amma när babyn behöver det. Mer information om amning finns här. Målet är att varje familj åker hem med en trygg känsla och med tillförsikt.

En barnläkare undersöker alla bäbisar innan de åker hem. Före utskrivningen diskuterar man förlossningen och barnsängstiden och ger skriftliga anvisningar om hemvård.

Mellersta Österbottens centralsjukhus erbjuder möjlighet till förlossning med kort eftervård. Det betyder att mamman och barnet kan åka hem tidigare om mamman så vill och om kriterierna för utskrivning uppfylls. Mamman och barnet kommer i så fall tillbaka till barnmorskepolikliniken för kontroll 2-4 dygn efter att de åkt hem.


Besök 

På grund av den korta vårdtiden får endast partnern och babyns syskon besöka mamman på avdelningen. Om du har snuva eller annars är sjuk, kan du inte komma på besök.

Partnern och babyns syskon är välkomna vardagar och helger kl. 9-21.

Besökstiderna är begränsade eftersom mamman och barnet behöver vila samt lugn och ro efter förlossningen. Den handledning och rådgivning vårdarna ger samt de nödvändiga vårdåtgärderna tar också tid. 

I rummen med två mammor ber vi ta i beaktande den andras integritetsskydd och möjlighet till vila.