83-åriga Kauko Ojala överlevde en hjärtinfarkt och fortsätter leva ett aktivt liv i Kelviå
Kelviåbon Kauko Ojala kommer mycket väl ihåg den 24:e september 2020. Han hade haft en trevlig höstdag och kokat bärsaft i köket och höll på att producera över 20 liter saft av egenplockade bär. Han hade tagit paus en stund och hämtat födelsedagsblommor sin dotters 61-årsdag till ära.
När Ojala återtog arbetet i köket, svartnade det plötsligt för ögonen. Han gick längre bort från den heta saften och satte sig i en fåtölj för att mäta blodtrycket. På skärmen syntes resultatet: pulsen 110, övertrycket 100 och undertrycket 70. Det susade i huvudet och axlarna kändes spända. Ojala beslutade sig för att gå ut på trappan för att få frisk luft, men kände sig bara sämre.
– Jag ringde min svärson Jarmo som arbetade i ladugården bredvid. Det enda jag fick sagt var ”kom hit”. Mitt tal hade blivit grötigt, men Jarmo förstod vad jag sade och kom omedelbart. Han konstaterade genast att jag är kritvit, och jag hade kallsvett på pannan. Så han ringde ambulans.
Den närmaste ambulansen var i den stunden i Kannus, och den började genast köra mot Kelviå. Ambulansen var framme på tio minuter klockan 17.05, alltså 25 minuter efter att de första symtomen hade uppträtt.
– Jag blev lugn genast när förstavården kom. Jag litade på att allt nog skulle ordna sig. Förstavårdarna var i kontakt både med Karleby och Uleåborg, och i efterhand fick jag veta att också en helikopter hade varit i beredskap. Det sista jag hörde var att det sades i telefonen: pulsen 235, övertrycket 40 och undertrycket 30. Tydligen sade jag att nu kommer döden.
Ojala vaknade av en defibrillators stöt.
– Jag undrade vem det är som krigar här. Sedan piggnade jag till, och det kändes som om inget hade hänt. Suset hade försvunnit, och jag kunde se tydligt. Förstavårdarna var roade när jag berömde att deras ögon var vackra, berättar en leende Ojala.
Sedan fördes Ojala med ambulans till hjärtövervakningen på Mellersta Österbottens centralsjukhus där han stannade över natten.
– Jag togs så väl hand om både av förstavårdarna och av personalen på hjärtövervakningen. Följande dag var det sedan dags för ballongvidgning, och jag fick igen uppleva hur väl verksamheten var organiserad och hur väl omhändertagen man är.
– Jag såg mitt eget hjärta på monitorn, och läkare Tero Pinola berättade på ett mycket åskådliggörande sätt att ”klumparna” som finns i blodkärlen borde fås bort. Han frågade vänligt om jag kommit ihåg att ta mina kolesterolmediciner. Nå, det hade jag ju inte alltid gjort, men efter det samtalet har jag tagit dem varendaste dag, berättar Ojala med ett skratt.
83-åriga Ojala lever ett aktivt liv och skidar, utför skogsvård, plockar bär och cyklar. Han berättar att han i samband med hjärthändelsen fått en levnadsregel som vi alla kan ta lärdom av.
– Jag vet inte vad det var för en hallucination eller om den kom från en högre makt, men någonstans ifrån fick jag denna levnadsregel: lev mer så som du själv vill och tillsammans med dina närmaste och dina vänner och så att du inte medvetet sårar eller skadar någon.
Ojala följer denna regel genom att tillbringa tid med vänner i motionens tecken, och genom att tillbringa tid tillsammans med sin familj.
– Jag fick proteser i båda knäna för ett par år sedan, och tack vare dem har jag kunnat fortsätta motionera. Förra vintern skidade jag över 700 kilometer, och mina cykelturer är 25-30 kilometer långa. Motionsintresset höjer livskvaliteten. Familjen är också den en viktig del av livet, och särskilt barnbarnsbarnen ger glädje och liv och rörelse, konstaterar Ojala leende.
Trots att hjärtinfarkten inte har gjort Ojala rädd, tänker Ojala tidvis tillbaka på det som hände för några år sedan.
– Jag kommer ihåg att ambulansens nummer var 321. Jag knäpper fortfarande mina händer när den kommer emot i trafiken, säger Ojala och är synbart rörd.
—
Vill du också berätta för oss vilken typ av hjälp eller stöd du eller din närstående har fått av Soites personal? Vilken typ av stunder av nöd, oro, lättnad eller glädje har stannat i ditt minne?
Skicka e-post till oss på adressen viestinta(a)soite.fi, så hör vi av oss för att komma överens om en intervju.